Världens flumdag!
Dagen startar med en tripp ut till Amundön med kära syster och mor.
Efter mycket sol och bad träffade jag Sandra och Felicia, mycket speciell kväll ;)
Vad som hände förblir dock hemligt ;)
Träffade även två gossar från lm-engström och kitas.. trevligt trevligt.
Hoppas ni haft en fin dag. Puss och kram olivia

Inatt tog jag sista nattbussen hem från stan, och tror ni inte att jag tappar plånboken på bussen?... Detta märkte jag dock inte förrän imorse, då jag skulle ta bussen ut till Björkö för att segla med Buller och Caiza. Med tanke på att mitt fritidskort och mina pengar ligger i plånboken missade jag bussen och kom aldrig iväg. Jag har varit både i Partille centrum och i stan, men ingen svart plånbok hittad :(
Den innehåller bla
- Fritidskort
- Pengar
- Bankomatkort
- Falskleg :P
- Gymnastiklicens
- Gymkort
- Lånekort
- Moppekörkort :P

Så typiskt.. menmen, ingenting att deppa över. Om Anna Franzon läser detta kan du ju hälsa din syster att hennes id-kort är borta. Annars ringer jag dig imorgon, så får vi fixa med pengar och att det spärras och sådär :) Men jag hoppas fortfarande på att den dyker upp! Håll tummarna för mig <3

Jag kommer genast på bättre humör då jag tänker på alla (fylle)samtal jag fått från Tobias Aronsson i sommar :P Han är grym den killen! Snygg är han också ;)
Olivia Eriksson + Tobias Aronsson = best friends for ever ;) hahah

          
Cornlias klänning är underbar

- Vit Filippa K klänning
- Grå Malene Birger klänning
- Kilklackar scorett
 

För 14 år sedan köpte min far Kråkenäs (vår sommarstuga) på auktion, och inte en enda gång under dessa år fram tills idag har vi lagt märke till luckan i golvet ute i "lillstugan" (Kråkenäs består av ett stort hus och två små). Under 14 års tid har alltså jag och min familj lyckats korsa genom detta lilla rum utan att lägga märke till dessa fyra glipor i golvet som tillsammans utgör den rektangulära luckan.

Upptagen som jag var med att skrapa bort färg från husväggarna missade jag min mors första skrik utifrån lillstugan, däremot reagerade jag på hennes andra. Jag och Cornelia begav oss ut till det lilla huset för att ta reda på vad som stod på. Där inne fann vi far på knä, lutandes ner med huvudet genom denna nyfunna lucka och mor ståendes ett stycke bort. En mus hade just sprungit upp ur luckan och satt riktning åt hennes håll, vilken var anledningen till hennes uppståndelse. De gigantiska spindlarna och ormarna i luckan hade nog en liten inverkan också skulle jag gissa ;) Nedanför denna lucka var en stentrappa belägen, denna ledde ner till ett rum vars area var lika stort som huset. Rummet i sig är dock inte mer intressant än att det en gång användes som en jordkällare.

Jag tycker i alla fall att det är fascinerande hur platser som man känner sig som mest hemma på, som man tror man kan utan och innan, fortfarande har sina oupptäckta delar, som antingen väntar på att bli funna, eller som kommer att bestå hemliga för oss... Sådant som bidrar till att världen vi lever på är en så unik och vacker plats <3

Jag har nu fallit för grupptrycket och har lyckats blivit övertalad till att börja skriva min alldeles egna blogg. Som en liten presentation till er som förhoppningsvis kommer att intressera er för att läsa min blogg så kan jag säga att jag kommer att skriva mycket om allt bland annat

Dagens händelser

Vänner och familj

Känslor som svallar inom mig

Kläder

Kändisar

Vänner och familj är det som betyder allt för mig och har en oerhörd betydelse i mitt liv. Det finns ingenting mer värdefullt än sanna och uppriktiga vänner, det dem som gör varje dag i mitt liv guldvärda.

Känslor som svallar inom mig... om det ändå vore så väl. Jag ser mig själv som en ganska känslokall person när det gäller att fatta tycke för en annan. Detta har självklart sina fördelar, en egenskap som jag själv ofta anser som gynnsam. Men alla har vi känslomässiga perioder, där det verkar som att alla känslor i kroppen bubblar upp i halsen. En sådan period är jag inne i just nu (på grund av en viss person) och jag tycks inte kunna komma härifrån! Sjukt irriterande, men samtidigt så otroligt skönt. Jag, Olivia Eriksson, har känslor! Vilket bevisar att det finns hopp för oss alla ;)

Kläder, jaa, vad kan jag säga.. Jag är klädgalen, för galen för mitt eget bästa :P Men framförallt skogalen! Skor för mig är vad godis är för barn, man kan absolut inte få för mycket av det. Problemet för min del angående skor ligger först och främst i bristen på pengar, men även bristen på utrymme. Har inget jobb som förser mig med pengar så att jag kan betala för dessa underbara godbitar. Och min käre mor har redan dagliga utbrott på mig för skor som ligger och strör. Men snart ska väl ändå min garderob vara redo ett användas :D Längtar efter den dagen då jag kommer att få ställa mina allra första par skor på skohyllan, likt Carrie Bradshaw i SATC. Hon med hennes Manolo Blahniks, jag med mina Zara. Haha! En viss skillnad, men anyhow, snygga skor som snygga skor ;)

Kändisar. Stackars dessa människor som varje dag kämpar med att försöka smita från skvallerpressen, jag lider verkligen med dem. Men bortsett från att testa skor är en annan av mina intressen att läsa skvallertidningar. Som min far brukar fråga

"Hur är det möjligt att finna andra människors liv så pass intressanta att man faktiskt spenderar tid för att läsa om dem, istället för att leva sitt eget?"

Bra fråga, men som jag brukar svara

"Jag har tid för att göra båda ;)"

Skriv gärna en kommentar och lämna era egna bloggadresser så att jag kan kika in :D

Puss och kram... Olivia