För 14 år sedan köpte min far Kråkenäs (vår sommarstuga) på auktion, och inte en enda gång under dessa år fram tills idag har vi lagt märke till luckan i golvet ute i "lillstugan" (Kråkenäs består av ett stort hus och två små). Under 14 års tid har alltså jag och min familj lyckats korsa genom detta lilla rum utan att lägga märke till dessa fyra glipor i golvet som tillsammans utgör den rektangulära luckan.

Upptagen som jag var med att skrapa bort färg från husväggarna missade jag min mors första skrik utifrån lillstugan, däremot reagerade jag på hennes andra. Jag och Cornelia begav oss ut till det lilla huset för att ta reda på vad som stod på. Där inne fann vi far på knä, lutandes ner med huvudet genom denna nyfunna lucka och mor ståendes ett stycke bort. En mus hade just sprungit upp ur luckan och satt riktning åt hennes håll, vilken var anledningen till hennes uppståndelse. De gigantiska spindlarna och ormarna i luckan hade nog en liten inverkan också skulle jag gissa ;) Nedanför denna lucka var en stentrappa belägen, denna ledde ner till ett rum vars area var lika stort som huset. Rummet i sig är dock inte mer intressant än att det en gång användes som en jordkällare.

Jag tycker i alla fall att det är fascinerande hur platser som man känner sig som mest hemma på, som man tror man kan utan och innan, fortfarande har sina oupptäckta delar, som antingen väntar på att bli funna, eller som kommer att bestå hemliga för oss... Sådant som bidrar till att världen vi lever på är en så unik och vacker plats <3