...

Det värsta med att läka ett brustet hjärta är att det tar tid. Det gör det hur man än vrider och vänder på det, men sakta sakta blir det bättre, oftast utan att man tänker på det. Man måste ge det tid och låta ens återfall av längtan komma, de går över och kommer efter hand att komma mer sällan tills de går över.



Under tiden har jag bara ett tips, choklad och god vänner, testa också att bryta vardagens mönster och göra nya saker. Men chokladen är bäst. Det blir bättre, det lovar jag...

Hela världen går ut på att låtsas. Man kan vara sig själv men om man är det mår man bara dåligt över all skit man får för det. Visst, man kan säkert komma över det, för ett tag, men det kommer alltid tillbaka. Goda vänner och nya saker är ett bra tips, men det är fortfarande bara en metod att skjuta bort problemet, det kommer komma tillbaka, när beror på dig. Men det är lika bra att lösa det, för annars kommer det ändå alltid att ligga där, någonstans i bakhuvudet. Och jag skulle i vilket fall inte kunna bli tillfredsställd av att dö med en eller många sådana klumpar i magen. Mitt tips är, gråt inte, jag vet att det är jävligt skönt, men tyck inte synd om dig själv (även om det är synd om dig) ta dig samman och försök poientera problemen. Det brukar vara svårt, även om det är en grej eller händelse som var utbrytande och kanske står i centrum så brukar det oftast finnas flera småanledningar till varför man mår så himla dåligt och inte kan hantera det. Försök plocka ut problemen var för sig, bearbeta dom och se vad det är du måste ändra på. I första hand kanske det inte alltid kommer att handla om att ändra på dig själv, utan kanske istället på vilka du umgås med eller vad du gör.



Det finns mycket och säga, men det mesta måsta komma från dig, hur vill du ha det, hur tänker du, hur fungerar du.



Glöm inte att du har personer i din omgivning som älskar och bryr sig om dig mer än du nånsin kan förstå.